Min syster sa en gång efter sitt andra barn och att ha varit hemma med barn och borta ifrån arbetsmarknaden i över fem år att det man sakade mest är stimulans och samtal man har med andra vuxna. Behovet att få sina vuxna intressen stimulerade istället för att bara ta hand om barnet måste också få utrymme. Därför är det så kul att ha en ventil i form av improvisationsteater att ta till just för att kunna få en möjlighet att interagera med vuxna på ett lekfullt och stimulerande sätt. Det som hände i senaste sessionen var att jag fick mycket beröm för mitt agerande på scen trots att jag inte ansträngde mig. Jag tror det har att göra med all uppdämd spänning jag har om dagarna när jag måste bry mig om min dotter etc. och inte kan bara ge mig hän till det jag håller på med för tillfället.

På improvisationsteatern kan jag ge mig hän till att inte tänka utan bara bry mig om nuet. Det finns inga måsten eller listor att bocka av; inga andra individer jag behöver ta hand om och ansvara för, utan det är bara mitt eget agerande jag behöver ta hänsyn till. Visst, det är ju fler på scenen så självklart behöver jag samspela och ta hand om scenerna jag agerar i, men det är inte så att mina medspelares liv är i mina händer ;). I improteater är dessutom världen man befinner sig i alltid påhittad med inga reella konsekvenser som påföljd. Det är med andra ord en mycket bra tillflykt när man vill andas ut och ventilera sina egna bekymmer. Det är glömt så fort man går av scenen men i minnet finns det roliga samspelet bland aktörerna på scenen

Så här några dagar efter att ha haft sessionen skriver jag med mer lätthet i kroppen, sinnet känns lättare; orden flyter lättare och jag talar lättare med andra. Mitt tålamod är större och jag kan ge bättre feedback åt andra som vil ha den. Mina sociala medier ligger på vila. Så med andra ord, jag mår ganska bra för tillfället.

You go!