Det finns stunder då man undrar på vilken sida man står i vissa frågor och idag är en sådan. Västeuropa och USA etc har varit ledstjärnan för demokrati och liberalism sedan WW2 och västerländska samhällen har utvecklats till det de är idag för att de har haft dessa gemensamma grundvärderingar. Västliga demokratier har tagit sida för enskilda stater emot andra diktaturer för att medvetet skydda liberalismen och demokratin som levnadsstandarder för sina invånare och i sin tur fostrar man invånare till att lita på myndigheter och institutioner med statistik och arbeten. Förtroendet har varit mer eller mindre bra mellan individer och staten, men har alltid funnits. Men idag verkar detta ha raserats helt gällande stödet för demokratin Israel gentemot teokratin/autokratin Hamas/Palestina.

Idag hotade Frankrike med att erkänna Palestina och fick snabbt gehör av andra stater som England och Kanada som antingen funderar på eller hotar med att erkänna staten Palestina. Israel svarade med att sådana beslut är farliga i denna tid eftersom man då ger efter för Hamas propaganda och istället för att tilldela palestinierna en stat när de är redo för fred med Israel, ger man en stat för att forcera Israel till att stoppa kriget i Gaza. Konsekvensen blev att Hamas ställde ytterligare krav, som en suverän palestinsk stat med Jerusalem som huvudstad, innan de lägger ner sina vapen för att försvåra en vapenvila i första hand och en fred i längden.

Summeringen är att eftersom världen blivit varse om palestiniernas lidande genom noggrant iscensatta fototillfällen, utvalda magra personer som inte blivit tilldelade mat pga olika omständigheter så straffar den demokratiska världen en annan demokrati för det man anser är dess ansvar och ger istället autokratiska fascister en stat där de kan fortsätta terrorisera sin befolkning och indoktrinera den till att hata judar. Som medborgare i en demokrati, och stolt över att vara just en sådan, är jag ytterst orolig och arg över att andra demokratier inte ställer upp vid sidan av Israel i sitt försök att försvara sin befolkning emot en hel nation vars befolkning fostrats i att hata Israels huvudsakliga invånare och att den befolkningen ska fortsätta förvridas i terroristers ideologi med västvärldens stöd och goda minne.

Det kanske inte är antisemitism, men det är nedvärdering av en demokratis självständiga beslutsförmåga i sina försök att hantera ett angrepp på de själva. Det är tur att Europa inte anses vara en global spelare för att diskutera problem när man beter sig på detta sätt.