Margot Wallström menar att Sveriges erkännande av Palestina inte räcker och att Sverige bör gå längre. Men detta resonemang missar själva kärnan i varför en palestinsk stat ännu inte kunnat växa fram – och varför ett ensidigt erkännande, av Sverige och flera länder, i själva verket riskerar att förvärra problemen. Att som svensk f.d. utrikesminister påstå att man egenhändigt kan “…bereda väg för en fungerande tvåstatslösning” visar på den ignorans för parternas historik och deras egna åstadkommanden.

Israel har byggt sin stat på demokrati och ansvarstagande

Sedan självständigheten 1948 har Israel utvecklats till Mellanösterns mest stabila demokrati. Genom fria val, rättsstat och en dynamisk ekonomi har man skapat ett samhälle där även arabiska medborgare deltar i politiken och åtnjuter rättigheter som i praktiken saknas i grannländerna. Detta står i skarp kontrast till den palestinska sidan, där fokus alltför ofta har legat på att spela offer och förneka Israels existens, snarare än att bygga en fungerande stat.

Terrorn som politisk strategi

Redan på 1960-talet, när PLO grundades under Yassir Arafats ledning, blev terror riktad mot civila israeler ett centralt verktyg. Flygplanskapningar, massakrer och självmordsdåd var inte avvikelser – de var själva strategin. Arafat fick till och med Nobels fredspris, men istället för att använda sin ställning till att bygga fred och institutioner, fortsatte han att spela ett dubbelspel: att i väst tala om fred, men inför sitt eget folk hylla våldet. Detta arv lever kvar. På Västbanken har Fatah förlorat trovärdighet genom omfattande korruption, och i Gaza styr Hamas som en totalitär islamistisk rörelse.

Hamas efter maktövertagandet i Gaza 2007

När Hamas tog över Gaza genom en blodig internkupp 2007, inleddes en ny fas av förtryck och terror. De kastade ut Fatah med våld, dödade oliktänkande och etablerade en enväldig regim som bygger på islamistisk ideologi och militant antisemitism. Sedan dess har Hamas gjort befolkningen till mänskliga sköldar, samtidigt som man systematiskt avfyrat tiotusentals raketer mot israeliska städer – ofta helt urskillningslöst mot civila mål. Varje sådan attack har inte bara skadat möjligheterna till fred, utan också fördjupat hatet på båda sidor. På Gazaremsan har Hamas dessutom genom skolor, media och religiösa institutioner odlat en antisemitism som genomsyrar vardagen. Barn uppfostras inte till fredlig samexistens, utan till att se judar som fiender att bekämpa. Resultatet är att generation efter generation växer upp utan hopp om något annat än fortsatt konflikt – en tragedi för både israeler och palestinier.

Erkännandet riskerar att legitimera våld

Att, som Wallström föreslår, ytterligare uppgradera Palestinas status i detta läge, innebär i praktiken att man belönar just de krafter som i decennier satt våldet före förhandlingarna. Hamas terrorattack mot Israel i oktober 2023 visar tydligt att det inte handlar om missnöje med gränser, utan om ett existentiellt hat mot Israels själva existens. Ytterligare erkännande i detta läge blir därför inte ett steg mot jämlikhet, utan ett erkännande av terrorn som metod.

Slutsats

En verklig fred kan bara byggas när palestinska ledare väljer ansvar framför våld, och när man accepterar Israel som en legitim granne. Sverige borde stödja krafter som vill bygga demokrati och samexistens – inte ge politiska poäng till de som gång på gång visar att de hellre river ner än bygger upp.